Tokig (ta inte detta för seriöst, jag är trots allt inte frisk)
Jag känner mig seriöst psykiskt sjuk nu.
Läser en bok som heter De galnas hus, av Karin Fossum..
De psykiskt sjukas tänkande, de galnas fantasier- är de inte som alla andras? Vanliga friska människor? Eller är vi 'vanliga' också sjuka? Är de egentligen de sjuka som är friska? Som har föstått ett och annat som vi tråkiga enkla människor inte förstått än? Och som vi förmodligen inte kommer göra någonsin, så länge vi också blir manodeppresiva- neurotiska- galna!
Alla skumma tankar vi männsikor tänker, egna små föreställningar i våra huvuden- i våra hjärnor.
Vi kan till exempel spela upp en hel kväll- hur den kommer bli, vara, kännas osv, innan vi ens upplevt den.
Har vi verkligen rätt att göra så?
Har vi verkligen rätt att stänga in de människor som inte är som alla andra? Bura in- göda med olika piller! Vi ska hjälpa dem- medmänniskor, precis som vi blivit hjälpta en gång, eller kommer att bli. Men hur vet vi att vi gör rätt? Det finns självklart undersökningar, fakta, som riktigt kloka människor fiskat fram, o det är SANT, så är det bara. Ska man tycka i alla fall..
Men vad är friskt och vad är sjukt? Vem bestämmer de fina linjerna? För om det bara finns riktlinjer att gå efter- så är dem, så beter de sig, så gör de- alltså är de sjuka, ge dem ett PILLER! Gjorde man så förr i tiden, på stenåldern- eller när vi bodde i grottor, gav vi ett piller till dem som stack ut? Fanns det ens psykiskt sjuka då? Hur vet man inte att de kan va fel diagnos? Eller är det dagens samhälle som formar vissa individer till sjuka individer- de som måste knapra piller för att fungera? Elle är det något VI kommit på själva, för att lösa problemen innan de ens uppstått? Livrädda för förändring och olikheter...
Jag diagnostiserar mig själv som galen, helt TOKIG, out of my mind!
But- still harmless-
Läser en bok som heter De galnas hus, av Karin Fossum..
De psykiskt sjukas tänkande, de galnas fantasier- är de inte som alla andras? Vanliga friska människor? Eller är vi 'vanliga' också sjuka? Är de egentligen de sjuka som är friska? Som har föstått ett och annat som vi tråkiga enkla människor inte förstått än? Och som vi förmodligen inte kommer göra någonsin, så länge vi också blir manodeppresiva- neurotiska- galna!
Alla skumma tankar vi männsikor tänker, egna små föreställningar i våra huvuden- i våra hjärnor.
Vi kan till exempel spela upp en hel kväll- hur den kommer bli, vara, kännas osv, innan vi ens upplevt den.
Har vi verkligen rätt att göra så?
Har vi verkligen rätt att stänga in de människor som inte är som alla andra? Bura in- göda med olika piller! Vi ska hjälpa dem- medmänniskor, precis som vi blivit hjälpta en gång, eller kommer att bli. Men hur vet vi att vi gör rätt? Det finns självklart undersökningar, fakta, som riktigt kloka människor fiskat fram, o det är SANT, så är det bara. Ska man tycka i alla fall..
Men vad är friskt och vad är sjukt? Vem bestämmer de fina linjerna? För om det bara finns riktlinjer att gå efter- så är dem, så beter de sig, så gör de- alltså är de sjuka, ge dem ett PILLER! Gjorde man så förr i tiden, på stenåldern- eller när vi bodde i grottor, gav vi ett piller till dem som stack ut? Fanns det ens psykiskt sjuka då? Hur vet man inte att de kan va fel diagnos? Eller är det dagens samhälle som formar vissa individer till sjuka individer- de som måste knapra piller för att fungera? Elle är det något VI kommit på själva, för att lösa problemen innan de ens uppstått? Livrädda för förändring och olikheter...
Jag diagnostiserar mig själv som galen, helt TOKIG, out of my mind!
But- still harmless-
Kommentarer
Trackback