The woman with the hood

Jag har klippt mig! Och färgat utväxten, så klart. Men klippt mig, en hel del! Hihi =)

Bild kommer snart. ; )

Jag, han och guldklimpen.

Ligger i sängen. MYS. Som en liten familj..? Neee. Hah men så är det inte.. Han är han.
Men guldklimpen är min brorsson o han är underbar! ♥
Men jag är glad att han är här.

Hoppas alla har det bra!

=)

När livet stannar av Malin Sävstam är en bok jag bestämde mig för att läsa. Den handlar om hennes sorg efter att ha förlorat  halva sin familj i Tsunamin 2004.
Både mamma och jag kände att vi var tvungna att läsa denna bok. Det är något man eller vi bara måste göra.
Så nu sitter jag med den i handen och har läst ungefär 60 sidor.

Enda sen det hände har jag försökt få en positiv syn på Thailand. Jag trodde att jag lyckats ganska väl då jag t.o.m planerat att åka tillbaka dit nästa år.
Men så var tydligen inte fallet. För när jag läser denna bok så får jag inte bara bilder av vad författaren varit med om utan också mina egna minnesbilder.
Ovissheten.Paniken. Rädslan. Det absurda i det hela. Everything.
När jag sedan läser om/ser på bilder på människor som är/har varit i Thailand känner jag skräck och paniken kommer krypande. Det är inte paradiset jag ser på bilderna/läser om. Det är en farlig plats. Där många dött. Där jag en gång var med om något jag kommer bära med mig för resten av mitt liv.
Tårarna hänger på ögonens undre kant. De vill rinna ned men jag låter dem inte.

Till alla människor som förlorade nära och kära vill jag ägna en tanke.

Jag trodde att jag gått vidare. Det har jag också. Men bilderna och känslan jag trodde var borta eller åtminstone mer diffusa finns fortfarande där.


Tårarna får rinna ett tag till

När världen går under.
När man inte har någon lust till något.
Ingen ork.
Ingen vilja.
Ingenting.
Allt känns rent ut sagt förjävligt.
Inte en gång till.
Inte igen.
Snälla.
Självkänslan på botten.
Så känns det nu.

Jag orkar inte igen. Fram och tillbaka utan några riktiga svar. Tester. Vänta och se.
NEJ!
Jag säger nej! Jag vill inte!

..att göra!
Letat julklappar och jobbat om vartannat denna vecka. Idag gick jag upp innan tuppen (!!) för att hinna tvätta allt innan de var dags att åka till jobbet och det resulterade i  väldigt mycket stress, Det slutade med att en del halvtorra kläder fick ligga kvar i IKEA påsen medan jag bokstavligen slängde upp resten på ett tvättställ och rusade till bussen. Kom dock 2 minuter för sent till jobbet. Men men, jag hade ju faktiskt redan skjutit upp min tvättdag nåra dagar så nu fick de ha överseénde!
Åt smaskig lunch och en lussebulle, (torsdagsfika+luciafirande) vilket resulterade i en till lussebulle på eftermiddagen också. Attans! Jag som skulle hålla in på sötsakerna... =/
Men hur som helst, hemma nu, gröt till middag. Phu!
Och väntar ivrigt på Bonde Söker Fru- resan avsnittet och sedan Medium- Me like!
+ Till en rolig dag och mycket skratt (haha speciellt chefen!) och - till sura och stressade kunder, men jag förstår dem, så jag förlåter er! :P Haha

Kram på er o jaa fortsatt trevlig Lucia
                    

Ja, det är det verkligen. Det är dags att vända blad.
Du var verkligen underbar, och jag kommer aldrig glömma det vi hade.. men jaa.. det blev som det blev och ja, det var väl bådas fel, eller mitt.. jag vet inte men jag måste erkänna att du/det inte räcker för mig. Jag vill ha mer.
Och det har jag nu, typ.
Jag vill se vart det här går, men det verkar lovande. Jag tycker om dig. Väldigt mycket.
Det känns i magen. =)

Och för att hoppa till något helt annat. Jag är inte samma person som jag var för ett par år sen. Visst är det jag. Men ett förändrat jag, ett mer moget, självsäkert. Jag är den jag är och definitivt ingen annan. Det vet jag idag.
Låter kanske lite flummigt, men jag förstår i alla fall vad jag menar.
Det kan ha att göra med ett sms från en person i natt.. Men jaa.. det jag fick av honom på morgonen var mycket trevligare!



Du och Jag kan bli ett Vi

♥

Jobb, jobb, jobb och återigen jobb! Om man ska jobba hela tiden, när ska man hinna leva då? Eller är det kanske det som är leva? Om inte, när då? När man har 10 min att skynda till gymet, eller mellan middag och dusch eller kanske sekunderna innan det är sovdags?
Hmm.. kanske något att fundera över.

Men hur som helst så tränade jag idag. Och jag är MEGASTOLT! Kände mig så otroligt otränad och tog i så att jag höll på att kräkas, bokstavligen. Men det var det värt!
Har haft ett litet pepptalk med honom och det hjälpte verkligen. Mer realistiska mål och diciplin. Jag klarar det, jag vet det! Motivation, motivation och lite mer Motivation!

Hihi

PUSS och God natt!

Idag är det söndag, och därmed första advent. Mysigt! Ska bli lite så där lagom mys att tända första ljuset och äta en och annan pepparkaka. Eller inte? Kan inte säga att jag bryr mig lika mycket om det första ljuset längre, visst är det mysigt, men det har inte samma betydelse som förr. Men ingen får tända alla ljus på samma gång, där går gränsen. Känner jag nu i alla fall. Men jag vette fasiken om jag skulle vråla så mycket om nu någon gjorde det.
Ljus i övrigt är väldigt trevligt. Det blir en sån där myspys känsla som ingen kan gå miste om.

Men.

Jag ska jobba idag, börjar om ett tag så jag hinner inte sitta här och drömma inte. Måste käka frukost och fixa mig och bums iväg!
Men tänkte i alla fall gå och se fyrverkerierna klockan 16.30 vid botaniska. Det ska bli mys. =)
Synd att inte du är här bara.


Väldigt mycket mys här. Undra om det finns i det svenska lexikonet?

Over and out.

Det är så himla bra att du finns. För jag kan prata om allt med dig och det behövs verkligen. Jag kommer alltid finnas där för dig.
En riktig vän.



En blomma är en blomma.
En vän är en vän.
Vad du än tycker,
vad du än tänker
ska du vara rädd om den.
Samma blomma, samma vän
kommer aldrig igen.


♥