Överambitiös expedit?

Kom just på en sak, en iaktagelse, som många säkerligen gör, som jag (och min vän) gjorde när vi va i sthlm i måndags..

Vi skulle leta efter en klänning, till en bal.. Inte en riktigt balklänning utan en vanlig klänning, men en finare variant... Hur som helst, så hade vi yrat omkring hela dan och kom på att vi skulle gå till en affär där vi vet att de har klänningar..(ja precis, varför gick vi inte dit direkt!) men iaf så hamnade vi, av ett misstag, i fel affär, som vi snabbt insåg!
Men till de hörde också att jag hittade en jacka, som jag letat efter hela vintern! :D Min vän hittade en ev. studentklänning, i januari!!

Men de var då inte iaktagelsen, utan hon som jobbade i affären! Kan väl vart i 40-45 års åldern o jag säger bara de, herregud! Hon hoppa på mig som en galen katt o började tjata om om igen hur bra jackan var o att de var den sista o de hade sålt som smör, o jaa... kunde knappt ta ett nytt andetag innan hon återigen påpekade hur otroligt bra den satt o att den va så prisvärd osv. Jag bryr mig dock inte om sådant trams, så jag bestämde mig för den rätt snabbt. Men sen när gick vidare till min väl, som testade klänningen och började med samma visa där, började jag bara skratta.. Vi började ju  nästan undra om de var något fel på kläderna, för varför skulle hon annars hålla på så mycket?
Ja menar, man måste ju förstå att ju mer en expedit håller på o försäkrar, o smörar på, desto mer orolig blir man ju. Hade hon tappat kläderna i toan eller hittat dem i soprummet?

Vi skulle ju självklart klämt till med nån bra kommentar då, men ja, den kom vi ju inte på förrän vi var utanför affären, som man alltid gör. Typiskt!

Annars hade vi en jättetrevlig dag i vår kära huvudstad

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback