The woman with the hood

Fy faan va jag ær sur nu! Hær kommer jag hem och ær astrøtt, håller på o somna på bussen och nær jag går sista biten, GÅR! Helt otroligt. Men men, hur som helst ska jag vara duktig och tvætta, før det behøvs verkligen, verkligen, verkligen tom. Jag packar ihop allt smutstvætt, letar reda på tvættmedel och de som behøvs o knatar ned till tvættstugan. Och vad hænder? DEN ÆR LÅST!! Och R har ingen nyckel och ær inte hemma. FAAAAN sæger jag bara, jag ær så arg så jag vill gråta. Ska jag gå omkring klædd i plastpåsar eller? O till på køpet ringer jag o surar på R också, helt onødigt jag vet. Jag ær bara så jævla arg o less.
Elaka tvættstuga, dumma låsta dørr, dumma pojkvæn som inte fixat nyckel eller magiskt låser upp den från dær han ær. (Hoppas på det sistnæmnda..)
Ne nu ska jag laga lite mat så jag kanske bli mænniska igen o førhoppningsvis løsa tvættproblemet!

 
Flåt R før mitt elaka samtal.