The woman with the hood

Trodde de skulle hjälpa om jag ritade en teckning med en kista på, i största välmening så klart. Men mamma avrådda mig, det var nog klokt. Undra om pappa fortfarande saknar Larry? Jag vet inte om jag gör det, jag var ju så liten, men mamma har berättat att jag alltid ville sitta i hans knä o leka med han då han var på besök. När de blev för mycket för honom sa han alltid "va inte bland mig". Skön kommentar tycker jag, den ska jag nog börja använda själv. Oj nu tog Imagine slut, bäst o ta på repet.

Jag döpte också en docka till "Larry dockan". Den var svart, eller brun i alla fall, bra med blandade färger ibland dockorna jag älskade den dockan, den kunde blunda, fast ögonfransarna på ena ögat var lite vikta, de kommer jag fortfarande ihåg. Larry var dock inte brun, men de måste vart nåt me han som fick mig o koppla honom till den där dockan. Larry dockan : )

Fy fan är så irriterad, lr mer uppgiven, varför måste de va JAAG som tar tag i saker? Bit ihop för fan, bit tag i de sura äpplet, ta ansvar, var vuxen. Jag är så less på alla vuxna som agerar som barn.